Silviné är ett fantasiland som ligger på den fiktiva kontinenten Drenitol som ligger i Stilla havet ungefär 2 500 km väster om Sydamerika. Silviné är tillsammans med länderna Letisorien, Trisitanien, Motisala och Atimetien medlem i unionen Jilesti.
Silviné ligger i den sydvästra delen av Drenitol. Landet är 246 000 km2 stort och består till stora delar av skogar (47%) och ängar (31%). Landet omgivs av Motisala, Trisitanien, Letisorien, Wadnemien och Jelnorien. Genom västra Silviné går bergskedjan Gedriko. Östra Silviné består till stor del av ängar, jordbruksmark och sjöar och har kustklimat med ganska mycket regn. Landet har en kort kust.
Den nordvästra delen av landet består mest av blandskog och har ett relativt kontinentalt klimat med varma somrar och ganska kalla vintrar med en del snö. Området är relativt kuperat med ganska många höga berg. Området har måttlig nederbörd under sommaren och låg nederbörd under vintern. På vintern brukar marken vara täckt av snöfläckar. Luftfuktigheten är ganska låg. Det finns ganska få sjöar och åar i den här delen av landet.
Den nordöstra delen av landet består mest av odlad mark, lövskog och en del ängar. Området har många sjöar, åar och våtmarker och den allra nordöstligaste delen av landet har en kort (60 km lång) kust. Området är platt och har bara några enstaka, låga berg. Klimatet är maritimt (särskilt kusten) med relativt svala och regniga somrar och milda, ganska regniga vintrar. Snö är ovanligt.
Den sydvästra delen av landet är bergigt och har mycket barrskog. Här ligger det 2 574 m höga berget Kensilēdu, Silvinés högsta berg. Klimatet är relativt kallt med måttligt varma somrar och kalla vintrar. Nederbörden och luftfuktigheten varierar mycket beroende på om man är på ett berg eller inte. Det finns ganska många sjöar här.
Den sydöstra delen av landet består i huvudsak av blandskog och har dessutom mycket gott om sjöar. Det finns en del berg här, men området är i huvudsak relativt platt. Området har svala somrar och ganska milda vintrar med hög nederbörd. Luftfuktigheten är hög på sommaren och måttlig på vintern.
Under den senaste istiden var sydvästra Silviné täckt av inlandsis. Isen smälte bort omkring år -12000, orsakade en landhöjning och skapade flyttblock.
Omkring år -8000 kom de första människorna till Silviné. Folket levde då som jägare och samlare. Ungefär 4500 år senare började man bedriva jordbruk i landet. Från år -1900 inträffade bronsåldern och från år -300 inträffade järnåldern. De äldsta skelettet av en människa i landet kommer enligt kol-14 metoden från år -4900.
Det äldsta spåret av ett skriftspråk kommer från år -300 (ungefärligt) och består av streck huggna på en sten. Man har dock inte lyckas tyda strecken på stenen. Däremot har man lyckas tyda tecken på en cirka 500 år yngre sten. Det som står på den stenen handlar om vad man får och inte får göra.
Silviné var fram till år 1335 en monarki som styrdes av en kung och en drottning. Under denna tid var landet ofta i krig och landet fick och förlorade ständigt områden. Under år 1316-1335 krigade landet med Antoro. Silvinē förlorade dock kriget och stora delar av landet togs över av Antoro.
Kort efter kriget blev landet en diktatur som styrdes av envåldshärskare. Kort tid efter det drabbades landet av en epidemi som orsakades av myggor. Epidemin dödade cirka 30 000 människor (ungefär 8 % av landets dåvarande befolkning) och orsakade bestående men för ungefär 12 000 invånare.
År 1558 bröt ett inbördeskrig ut i sydöstra delen av landet på grund av att folket där ville vara självständigt. Den sydöstra delen av landet blev ett nytt, litet land efter kriget – Letisorien. Många var dock missnöjda med hur litet det nya landet blev, men folket bestämde sig för att inte kriga mer.
År 1775 blev Silviné en demokrati. Alla män och kvinnor som är medborgare i landet får rösträtt oavsett inkomst.
År 1856 infördes skolplikt i landet. Alla barn behövde från 7 år till 13 års ålder gå i skola (nu måste alla barn mellan 6 1/2 och 15 1/2 års ålder gå i skola).
Under mitten och slutet av 1800-talet började många invandra och utvandra från Drenitol. Det förändrade landet mycket. Man införde gram, meter och celsius (som byttes ut mot kelvin 80 år senare) och det latinska alfabetet. (Man använde och använder dock egna prefix och införde inte den gregorianska kalendern.) Dessutom kom kristendomen in i landet. (Den blev dock inte landet största religion eller statsreligion.)
År 1884 blev tritiriska ett officiellt språk i Silviné. Som ett resultat av detta minskar antalet talare av landets gamla språk pretisaniska och år 1952 förlorar pretrisaniskan sin status som officiellt språk. Nu har ungefär 15 000 personer språket som modersmål.
I början av 1900-talet kom industrialiseringen till Silviné. En stor del av landets befolkning flyttade till städer. En kort tid senare kom de första bilarna till landet.
Av miljöskäl förbjöds år 1965 nästan alla bekämpningsmedel och man bestämde också att alla bensinbilar och dieselbilar skulle fasas under en 35-års period.
På 2000-talet har man infört snabbtåg och Trisīti, Silvinés största företag har vuxit rejält och blivit ett av världens största företag.
Maten i Silviné är relativt enkel, rik på grönsaker och är oftast mycket mild med ingen peppar. Viktiga ingredienser i silvineisk kost är fisk, frukt, potatis, dirilafi (en salladsväxt) och insekter. Man brukar låta maten svala tills maten blir lite varmare än ljummen. Socker ska man enligt traditioner aldrig tillsätta i silvineisk kost.
Till skillnad från de flesta länderna har musik inte haft, och har fortfarande inte, särskilt stor betydelse i Silviné. Musik används inte under formella sammanhang därför att musik anses informellt och störande i landet. På grund av detta har Silviné ingen nationalsång. Musik används sällan i restauranger och i televisionsprogram.
De viktigaste musikinstrumenten i landet är piano och orgel. Musiken påminde och påminner fortfarande mycket om klassisk musik. Popmusik och rockmusik är inte populärt.
Några kända silvinēiska böcker är: Bergsorten (på triitiska: «jōbi-sēdi'mo») Fledebi «joti ‹silvinē›'da»
Kända filmer: «ritisadu» «jalȳro» Bergsorten (på tritiriska: «jōbi-sēdi'mo») (filmatisering av boken Bergsorten)
Det finns inte många kända konstverk i landet. Däremot finns det många kända fotografer och fotografier i landet.
Silviné är en demokratisk republik som styrs av en regering som leds av en folkvald president.
Silvinés nuvarande president är Glidēne Resti, partiledare för partiet Deselani. Hon blev vald år 2015.
I Silviné har man en riksdag som består av 399 ledamöter. Man röstar med 1500 dygns mellanrum. Regionledamöter väljs 500 dagar efter landfullmäktige och kommunledamöter 500 dagar innan landfullmäktige. Det finns också ett Jilesti-val där man röstar om vem som ska bli Jilēsel-fullmäktig som hålls med 2000 dygns mellanrum.
Silviné har två grundlagar: regeringsgrundlagen och uttrycksfrihetsgrundlagen. Regeringsgrundlagen bestämmer hur röstningen ska genomföras, vad regeringen får för makt samt hur riksdagen fungerar. Uttrycksfrihetsgrundlagen innebär att man får skriva och säga nästan vad man vill.
Silviné har ett väl utbyggd vägnät. Vägnätet är mest utbyggd runt storstäderna, men även landsbygden har ett relativt utbyggd vägnät med undantag sydvästra Silviné. Det flesta vägar är asfalterade, men en del mindre landsvägar, framförallt enskilda vägar, är grusvägar. Det finns gott om motorvägar i landet. Landet har mycket gott om cykelvägar. På den senaste tiden har man dessutom gjort extra breda cykelvägar där man delar in vägen i två delar (en del för cyklister och en del för fotgängare) för att öka säkerheten och framkomligheten.
Silviné har från och med år 1889 haft järnvägar. Järnvägsnätet är i den östra delen och nordvästra delen av landet väl utbyggd. I den sydvästra delan finns det dock inte många järnvägar.
Från och med år 2002 började man att bygga järnvägar som har 300 km/h som toppfart. Nu finns det två höghastighetsspår: ett mellan Memūlinu och Dītrinōla (blev klart år 2016) ett mellan Memūlinu och Salkon (blev klart år 2012). Man håller på att bygga fler höghastighetsspår i landet.
Silviné har relativt ont om flygplatser. I landet finns 11 flygplatser för trafikflygplan och 4 militärflygplatser. Flygtrafiken är gles. Alla flygplan måste enligt silvineiska lagar drivas med förnybart bränsle.
Silviné har på grund av att landet har en kort kust inte särskilt mycket sjötrafik och hamnar. De viktigaste sjöfartsstäderna i landet är Memūlinu och Filanīry. På den korta kusten och ön Egnoi som ligger nära kusten finns det många, stora hamnar med mycket trafik.
All energi i Silviné måste enligt silvinēiska lagar vara förnybart. Den viktigaste energikällan i landet är vattenkraft. Andra viktiga energikällor i landet är biobränslen, solenergi och vindkraft. Kärnkraft är inte tillåtet på grund av att det kan förstöra stora områden om kärnkraftverket går sönder.
Innan 1500-talet var de flesta silvineiska byggnader byggda av trä eller sten. Sedan började man att använda tegel och betong.
Silviné har inte många kyrkor. De kyrkor som finns i landet är i regel små. Detta beror på att kristendomen är ganska liten i landet.
På landet och i kanten av tätorter är i stort sett alla hus villor. I centrum av tätorter brukar bostadshus vara lägenheter. Silviné har 31 byggnader som är 100 meter eller högre. Silvinés högsta byggnad är 350 meter hög och ligger i Memūlinu.
Silviné har ungefär 12,4 miljoner invånare och en folktäthet på 50 invånare per kvadratkilometer. Befolkningstätheten är störst i nordöstra delen av landet med en folktäthet på ungefär 120 invånare per kvadratkilometer och lägst i den sydvästra delen av landet med en folktäthet på ungefär 10 invånare per kvadratkilometer. Medellivslängden är 84 år för kvinnor och 81 år för män.
Från år 992 till år 1942 var pretisaniska landets officiella språk. I mitten av 1800-talet kom språket tritiriska från Letisorien in till Silviné. Det dröjde inte länge innan det blev ett officiellt språk i landet. Redan år 1870 blir tritiriska ett officiellt språk i landet. Mellan år 1870 och år 1942 var Silviné tvåspråkigt, och det obligatoriskt för alla barn att lära sig båda språket. På början och mitten av 1900-talet konkurrerades pretrisaniskan ut av tritiriska och förlorade år 1942 sin status som officiellt språk och räknas istället som ett minoritetsspråk. Ungefär 500 000 invånare kan prata språket och ungefär 15 000 invånare har språket som modersmål. De flesta som har språket som modersmål bor i Aratīne.
Silviné är ett mycket starkt sekulariserat land. Endast 30 % av befolkningen är religiös. De två största religionerna i landet är kristendom och buddhism.
Silviné har ingen statskyrka och endast 10 procent av befolkningen är medlem i den Silvinéiska kyrkförbundet.
Fram till 1800-talet har både invandringen och utvandringen i Silviné varit mycket låg. Under mitten av 1800-talet började många personer att invandra till och utvandra från Silviné.
Silvinés valuta är getri (SIL). En getri motsvarar ungefär 0,27 kr. BNP per capita är 470 000 kr, medelbruttoinkomsten är 30 000 kr per månad och landet är därmed Drenitols rikaste land. Landets lantbruk står för 4,3 procent av BNP. Viktiga exportprodukter i Silvinés är bland annat fisk, potatis, koppar, trä och frukt. Levnadsstandarden är hög med index 0,901 av 1.
Silviné har ett ganska svagt försvar. Endast 0,9 procent av landets BNP går till försvaret. Landet har inte värnplikt.
Silviné är ett fantasiland som ligger på den fiktiva kontinenten Drenitol som ligger i Stilla havet ungefär 2 500 km väster om Sydamerika. Silviné är tillsammans med länderna Letisorien, Trisitanien, Motisala och Atimetien medlem i unionen Jilesti.
Silviné ligger i den sydvästra delen av Drenitol. Landet är 246 000 km2 stort och består till stora delar av skogar (47%) och ängar (31%). Landet omgivs av Motisala, Trisitanien, Letisorien, Wadnemien och Jelnorien. Genom västra Silviné går bergskedjan Gedriko. Östra Silviné består till stor del av ängar, jordbruksmark och sjöar och har kustklimat med ganska mycket regn. Landet har en kort kust.
Den nordvästra delen av landet består mest av blandskog och har ett relativt kontinentalt klimat med varma somrar och ganska kalla vintrar med en del snö. Området är relativt kuperat med ganska många höga berg. Området har måttlig nederbörd under sommaren och låg nederbörd under vintern. På vintern brukar marken vara täckt av snöfläckar. Luftfuktigheten är ganska låg. Det finns ganska få sjöar och åar i den här delen av landet.
Den nordöstra delen av landet består mest av odlad mark, lövskog och en del ängar. Området har många sjöar, åar och våtmarker och den allra nordöstligaste delen av landet har en kort (60 km lång) kust. Området är platt och har bara några enstaka, låga berg. Klimatet är maritimt (särskilt kusten) med relativt svala och regniga somrar och milda, ganska regniga vintrar. Snö är ovanligt.
Den sydvästra delen av landet är bergigt och har mycket barrskog. Här ligger det 2 574 m höga berget Kensilēdu, Silvinés högsta berg. Klimatet är relativt kallt med måttligt varma somrar och kalla vintrar. Nederbörden och luftfuktigheten varierar mycket beroende på om man är på ett berg eller inte. Det finns ganska många sjöar här.
Den sydöstra delen av landet består i huvudsak av blandskog och har dessutom mycket gott om sjöar. Det finns en del berg här, men området är i huvudsak relativt platt. Området har svala somrar och ganska milda vintrar med hög nederbörd. Luftfuktigheten är hög på sommaren och måttlig på vintern.
Under den senaste istiden var sydvästra Silviné täckt av inlandsis. Isen smälte bort omkring år -12000, orsakade en landhöjning och skapade flyttblock.
Omkring år -8000 kom de första människorna till Silviné. Folket levde då som jägare och samlare. Ungefär 4500 år senare började man bedriva jordbruk i landet. Från år -1900 inträffade bronsåldern och från år -300 inträffade järnåldern. De äldsta skelettet av en människa i landet kommer enligt kol-14 metoden från år -4900.
Det äldsta spåret av ett skriftspråk kommer från år -300 (ungefärligt) och består av streck huggna på en sten. Man har dock inte lyckas tyda strecken på stenen. Däremot har man lyckas tyda tecken på en cirka 500 år yngre sten. Det som står på den stenen handlar om vad man får och inte får göra.
Silviné var fram till år 1335 en monarki som styrdes av en kung och en drottning. Under denna tid var landet ofta i krig och landet fick och förlorade ständigt områden. Under år 1316-1335 krigade landet med Antoro. Silvinē förlorade dock kriget och stora delar av landet togs över av Antoro.
Kort efter kriget blev landet en diktatur som styrdes av envåldshärskare. Kort tid efter det drabbades landet av en epidemi som orsakades av myggor. Epidemin dödade cirka 30 000 människor (ungefär 8 % av landets dåvarande befolkning) och orsakade bestående men för ungefär 12 000 invånare.
År 1558 bröt ett inbördeskrig ut i sydöstra delen av landet på grund av att folket där ville vara självständigt. Den sydöstra delen av landet blev ett nytt, litet land efter kriget – Letisorien. Många var dock missnöjda med hur litet det nya landet blev, men folket bestämde sig för att inte kriga mer.
År 1775 blev Silviné en demokrati. Alla män och kvinnor som är medborgare i landet får rösträtt oavsett inkomst.
År 1856 infördes skolplikt i landet. Alla barn behövde från 7 år till 13 års ålder gå i skola (nu måste alla barn mellan 6 1/2 och 15 1/2 års ålder gå i skola).
Under mitten och slutet av 1800-talet började många invandra och utvandra från Drenitol. Det förändrade landet mycket. Man införde gram, meter och celsius (som byttes ut mot kelvin 80 år senare) och det latinska alfabetet. (Man använde och använder dock egna prefix och införde inte den gregorianska kalendern.) Dessutom kom kristendomen in i landet. (Den blev dock inte landet största religion eller statsreligion.)
År 1884 blev tritiriska ett officiellt språk i Silviné. Som ett resultat av detta minskar antalet talare av landets gamla språk pretisaniska och år 1952 förlorar pretrisaniskan sin status som officiellt språk. Nu har ungefär 15 000 personer språket som modersmål.
I början av 1900-talet kom industrialiseringen till Silviné. En stor del av landets befolkning flyttade till städer. En kort tid senare kom de första bilarna till landet.
Av miljöskäl förbjöds år 1965 nästan alla bekämpningsmedel och man bestämde också att alla bensinbilar och dieselbilar skulle fasas under en 35-års period.
På 2000-talet har man infört snabbtåg och Trisīti, Silvinés största företag har vuxit rejält och blivit ett av världens största företag.
Maten i Silviné är relativt enkel, rik på grönsaker och är oftast mycket mild med ingen peppar. Viktiga ingredienser i silvineisk kost är fisk, frukt, potatis, dirilafi (en salladsväxt) och insekter. Man brukar låta maten svala tills maten blir lite varmare än ljummen. Socker ska man enligt traditioner aldrig tillsätta i silvineisk kost.
Till skillnad från de flesta länderna har musik inte haft, och har fortfarande inte, särskilt stor betydelse i Silviné. Musik används inte under formella sammanhang därför att musik anses informellt och störande i landet. På grund av detta har Silviné ingen nationalsång. Musik används sällan i restauranger och i televisionsprogram.
De viktigaste musikinstrumenten i landet är piano och orgel. Musiken påminde och påminner fortfarande mycket om klassisk musik. Popmusik och rockmusik är inte populärt.
Några kända silvinēiska böcker är: Bergsorten (på triitiska: «jōbi-sēdi'mo») Fledebi «joti ‹silvinē›'da»
Kända filmer: «ritisadu» «jalȳro» Bergsorten (på tritiriska: «jōbi-sēdi'mo») (filmatisering av boken Bergsorten)
Det finns inte många kända konstverk i landet. Däremot finns det många kända fotografer och fotografier i landet.
Silviné är en demokratisk republik som styrs av en regering som leds av en folkvald president.
Silvinés nuvarande president är Glidēne Resti, partiledare för partiet Deselani. Hon blev vald år 2015.
I Silviné har man en riksdag som består av 399 ledamöter. Man röstar med 1500 dygns mellanrum. Regionledamöter väljs 500 dagar efter landfullmäktige och kommunledamöter 500 dagar innan landfullmäktige. Det finns också ett Jilesti-val där man röstar om vem som ska bli Jilēsel-fullmäktig som hålls med 2000 dygns mellanrum.
Silviné har två grundlagar: regeringsgrundlagen och uttrycksfrihetsgrundlagen. Regeringsgrundlagen bestämmer hur röstningen ska genomföras, vad regeringen får för makt samt hur riksdagen fungerar. Uttrycksfrihetsgrundlagen innebär att man får skriva och säga nästan vad man vill.
Silviné har ett väl utbyggd vägnät. Vägnätet är mest utbyggd runt storstäderna, men även landsbygden har ett relativt utbyggd vägnät med undantag sydvästra Silviné. Det flesta vägar är asfalterade, men en del mindre landsvägar, framförallt enskilda vägar, är grusvägar. Det finns gott om motorvägar i landet. Landet har mycket gott om cykelvägar. På den senaste tiden har man dessutom gjort extra breda cykelvägar där man delar in vägen i två delar (en del för cyklister och en del för fotgängare) för att öka säkerheten och framkomligheten.
Silviné har från och med år 1889 haft järnvägar. Järnvägsnätet är i den östra delen och nordvästra delen av landet väl utbyggd. I den sydvästra delan finns det dock inte många järnvägar.
Från och med år 2002 började man att bygga järnvägar som har 300 km/h som toppfart. Nu finns det två höghastighetsspår: ett mellan Memūlinu och Dītrinōla (blev klart år 2016) ett mellan Memūlinu och Salkon (blev klart år 2012). Man håller på att bygga fler höghastighetsspår i landet.
Silviné har relativt ont om flygplatser. I landet finns 11 flygplatser för trafikflygplan och 4 militärflygplatser. Flygtrafiken är gles. Alla flygplan måste enligt silvineiska lagar drivas med förnybart bränsle.
Silviné har på grund av att landet har en kort kust inte särskilt mycket sjötrafik och hamnar. De viktigaste sjöfartsstäderna i landet är Memūlinu och Filanīry. På den korta kusten och ön Egnoi som ligger nära kusten finns det många, stora hamnar med mycket trafik.
All energi i Silviné måste enligt silvinēiska lagar vara förnybart. Den viktigaste energikällan i landet är vattenkraft. Andra viktiga energikällor i landet är biobränslen, solenergi och vindkraft. Kärnkraft är inte tillåtet på grund av att det kan förstöra stora områden om kärnkraftverket går sönder.
Innan 1500-talet var de flesta silvineiska byggnader byggda av trä eller sten. Sedan började man att använda tegel och betong.
Silviné har inte många kyrkor. De kyrkor som finns i landet är i regel små. Detta beror på att kristendomen är ganska liten i landet.
På landet och i kanten av tätorter är i stort sett alla hus villor. I centrum av tätorter brukar bostadshus vara lägenheter. Silviné har 31 byggnader som är 100 meter eller högre. Silvinés högsta byggnad är 350 meter hög och ligger i Memūlinu.
Silviné har ungefär 12,4 miljoner invånare och en folktäthet på 50 invånare per kvadratkilometer. Befolkningstätheten är störst i nordöstra delen av landet med en folktäthet på ungefär 120 invånare per kvadratkilometer och lägst i den sydvästra delen av landet med en folktäthet på ungefär 10 invånare per kvadratkilometer. Medellivslängden är 84 år för kvinnor och 81 år för män.
Från år 992 till år 1942 var pretisaniska landets officiella språk. I mitten av 1800-talet kom språket tritiriska från Letisorien in till Silviné. Det dröjde inte länge innan det blev ett officiellt språk i landet. Redan år 1870 blir tritiriska ett officiellt språk i landet. Mellan år 1870 och år 1942 var Silviné tvåspråkigt, och det obligatoriskt för alla barn att lära sig båda språket. På början och mitten av 1900-talet konkurrerades pretrisaniskan ut av tritiriska och förlorade år 1942 sin status som officiellt språk och räknas istället som ett minoritetsspråk. Ungefär 500 000 invånare kan prata språket och ungefär 15 000 invånare har språket som modersmål. De flesta som har språket som modersmål bor i Aratīne.
Silviné är ett mycket starkt sekulariserat land. Endast 30 % av befolkningen är religiös. De två största religionerna i landet är kristendom och buddhism.
Silviné har ingen statskyrka och endast 10 procent av befolkningen är medlem i den Silvinéiska kyrkförbundet.
Fram till 1800-talet har både invandringen och utvandringen i Silviné varit mycket låg. Under mitten av 1800-talet började många personer att invandra till och utvandra från Silviné.
Silvinés valuta är getri (SIL). En getri motsvarar ungefär 0,27 kr. BNP per capita är 470 000 kr, medelbruttoinkomsten är 30 000 kr per månad och landet är därmed Drenitols rikaste land. Landets lantbruk står för 4,3 procent av BNP. Viktiga exportprodukter i Silvinés är bland annat fisk, potatis, koppar, trä och frukt. Levnadsstandarden är hög med index 0,901 av 1.
Silviné har ett ganska svagt försvar. Endast 0,9 procent av landets BNP går till försvaret. Landet har inte värnplikt.